Vi tar avstamp i föregående blogginlägget:
“När du vill bli förstådd – och han bara vill få det överstökat”.
Vi är tillbaka till:
Du säger något som känns viktigt.
Han blir tyst, du känner dig avvisad – och plötsligt blir tonen vassare.
Han känner sig anklagad, börjar försvara sig, och du känner att du inte blir hörd.
Två personer, tusen känslor, två försvar.
Det är lätt att tro att det bara är den andra som går i försvar.
Men sanningen är att försvar smittar.
När någon stänger sig, känner vi oss ofta ännu mer desperata att nå fram – och ju mer desperata vi blir, desto hårdare blir deras skydd.
Och plötsligt står man där, mitt i en tyst kamp mellan närhet och kontroll. 
Vad försvar egentligen är
Försvar är inte ondska. Det är rädsla i förklädnad.
Rädsla för att bli kritiserad. Rädsla för att inte duga. Rädsla för att känna sig maktlös.
Det kan ta sig olika uttryck:
- Irroni: “Okej då, jag ska väl aldrig mer säga något.”
- Förminskning: “Du överreagerar ju alltid.”
- Tillbakadragande: tystnad, korta svar, blicken bortvänd.
- Kontring: “Men du då?”
Allt det här är egentligen sätt att skydda sig.
Och det gäller båda.
Den som blir sårad går ofta in i sitt eget försvar – kanske genom att höja rösten, förklara igen, försöka “få honom att förstå”.
Men när man själv kämpar för att bli hörd är det lätt att glömma att den andra egentligen också bara är rädd.
Att känna igen sitt eget försvar
Självinsikt är nyckeln.
För att kunna förstå någon annans försvar behöver du först se ditt eget.
Fråga dig:
- Vad brukar jag göra när jag inte känner mig förstådd?
- Hur märks det på min ton, min kropp, mitt språk?
- Försöker jag övertyga – eller lyssna?
Att börja lägga märke till sitt eget mönster gör skillnaden mellan att reagera och att välja hur man svarar.
Så bryter man den osynliga loopen
När försvar möter försvar behövs ingen vinnare – bara en som väljer att stanna kvar.
Det betyder inte att man ska acceptera sårande beteende, men att man väljer att svara med närvaro i stället för motattack.
Tre små saker som förändrar allt:
-
Pausa innan du svarar.
Märk när din puls går upp. Andas innan du skjuter tillbaka. -
Namnge känslan, inte felet.
Säg: “Jag blev ledsen när det där hände” i stället för “du gjorde mig ledsen”. -
Fråga istället för att anta.
“Menade du så?” öppnar en dörr. “Varför sa du så?” stänger den.
Försvar löses inte med logik, utan med trygghet.
Slutord
Vi lär oss försvar för att överleva – men vi kan välja att lägga ner det för att leva bättre.
När du börjar se ditt eget försvar som en signal på att något känns sårbart, blir du också bättre på att se den andres skydd som just det – ett skydd, inte ett vapen.
Att förstå sitt eget försvar är första steget till att kunna förstå någon annans.
Och när en av er sänker garden, gör den andra ofta det också.
För kärlek handlar inte om att ha rätt – utan om att våga lita på varandra.
