Vi brukar tänka att vidskepelse tillhör historien.
Att det hör hemma i gamla sagor, folkliga myter och en tid då människor inte hade vetenskapliga förklaringar till allt.
Men ändå finns den kvar.
Vi knackar i trä.
Vi undviker att ropa hej för tidigt.
Vi korsar fingrarna.
Vi säger att något blev “jinxat”.
Vi bär kanske en sten, en symbol eller ett smycke som får oss att känna oss lite tryggare.
Och i många delar av världen pratar människor fortfarande om något som kallas för onda ögat.
Så kanske är frågan inte om vi är vidskepliga.
Kanske är frågan hur vidskepliga vi egentligen är.
Vad är onda ögat?
Föreställningen om “onda ögat” är flera tusen år gammal och förekommer i Medelhavet, Mellanöstern, Nordafrika, Indien, Latinamerika och stora delar av Europa.
Grundidén är att avund, missunnsamhet eller stark uppmärksamhet kan påverka någon negativt.
Inte nödvändigtvis genom magi.
Utan genom människors energi, avsikter eller blickar.
Och det fascinerande är att nästan alla kulturer har utvecklat någon form av skydd mot det.
Blå amuletter i Turkiet.
Hamsa-handen i Mellanöstern.
Röda band i delar av Latinamerika.
Olika stenar, symboler och ritualer världen över.
Men varför uppstår sådana idéer?
Här blir det riktigt intressant.
Det finns flera psykologiska förklaringar.
1. Hjärnan älskar mönster
Människan är expert på att hitta samband.
Om något dåligt händer efter att vi berättat om en framgång minns vi det.
Alla gånger inget händer glömmer vi.
Psykologer kallar det ibland för confirmation bias.
Vi lägger märke till det som bekräftar det vi redan tror.
2. Vidskepelse kan minska stress
Forskning visar faktiskt att ritualer kan göra oss lugnare.
När vi känner osäkerhet vill hjärnan skapa kontroll.
Därför uppstår ritualer.
Idrottare gör samma sak.
Skådespelare gör samma sak.
Investerare gör samma sak.
Människor gör samma sak.
Inte för att ritualen styr världen.
Utan för att ritualen hjälper oss att känna oss tryggare i världen.
Därför säger man inte “lycka till”
I teaterns värld säger man traditionellt inte “lycka till”.
På engelska säger man istället “break a leg”.
I många kulturer tror man att för mycket självsäkerhet provocerar fram otur.
Kanske är det också därför vi fortfarande säger:
“Nu ska jag inte jinxa det här.”
Finns det någon sanning i det?
Vetenskapen har aldrig kunnat visa att amuletter, stenar eller symboler skyddar oss från otur.
Men vetenskapen har däremot visat att våra tankar påverkar hur vi upplever världen.
Om en symbol får oss att känna oss starkare, modigare eller lugnare kan den också påverka hur vi agerar.
Och ibland är det kanske inte så viktigt var styrkan kommer ifrån.
Bara att vi hittar den.
Reflektion
Själv bär jag ibland stenar som sägs stå för skydd, styrka eller balans.
Inte för att jag vet om de har några magiska egenskaper.
Utan för att de påminner mig om något jag vill bära med mig.
Kanske fungerar de som ett litet ankare.
Kanske som ett mantra.
Kanske som en symbol för något jag redan har inom mig.
Och kanske är det därför vidskepelse fortfarande fascinerar oss.
Inte för att vi tror att världen styrs av magi.
Utan för att vi alla, oavsett hur moderna vi är, ibland söker mening i det som känns större än oss själva.
Kanske är det också därför människor i tusentals år har burit amuletter, symboler och stenar nära kroppen.
Inte för att de nödvändigtvis förändrar världen omkring oss.
Utan för att de ibland förändrar hur vi känner inför den.
Och det finns faktiskt något vackert i det.
På Stella & Zoe har stenar, symboler och smycken med mening alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Jag älskar naturmaterial, hantverk och tanken på att bära något som känns personligt – oavsett om det symboliserar skydd, kärlek, mod, balans eller bara påminner dig om något viktigt.
Om det sedan är stenen som bär kraften eller du själv som gör det, får kanske var och en avgöra.
Kanske räcker det att den får dig att känna dig lite starkare när du behöver det som mest.
