Biohacking har på bara några år flyttat från Silicon Valley och extrema experiment till våra helt vanliga morgonrutiner.
Vi pratar om morgonljus och dygnsrytm. Vi mäter sömn och HRV*. Vi kallbadar, bastar, styrketränar, dricker elektrolyter och funderar allt mer på hur det vi äter, gör och omger oss med påverkar hur vi faktiskt mår.
På många sätt är det positivt. Vi har blivit mer nyfikna på våra kroppar.
Men någonstans på vägen hände något annat.
Välmående började också bli något vi skulle prestera.
Och som en nästan självklar motreaktion till den ständiga självoptimeringen har en betydligt mindre ambitiös idé börjat dyka upp:
Bioslacking.
Tanken? Att kanske inte göra mer.
Utan mindre.
Först: vad är biohacking?
Namnet låter betydligt mer futuristiskt än mycket av det som ryms inom begreppet.
I bred bemärkelse används biohacking för olika sätt att medvetet förändra vanor, beteenden eller en miljö i syfte att påverka hur kroppen och hjärnan fungerar.
Det kan handla om sömn, träning, ljus, kost och återhämtning. Men begreppet används också för allt från wearables* och kontinuerliga glukosmätare till blodtester, kosttillskott och betydligt mer experimentella interventioner.
Och här är en viktig skillnad:
Biohacking är ett samlingsbegrepp – inte en vetenskaplig kvalitetsstämpel.
Att någonting kallas ett "biohack" säger egentligen ingenting om hur väl metoden är studerad. Vissa vanor som hamnat under biohacking-paraplyet bygger på mycket väletablerad kunskap. Andra har betydligt svagare evidens.
Det är kanske just därför nästa fråga blir så intressant.
Behöver vi verkligen göra allt?
När välmående blir ännu en sak att lyckas med
Det finns något väldigt tilltalande i tanken på att förstå sin egen kropp bättre.
Problemet uppstår när optimeringen själv börjar skapa stress.
Du ska sova åtta timmar. Få morgonljus. Träna. Meditera. Äta tillräckligt med protein. Komma ihåg kosttillskotten. Undvika skärmljus. Nå dina steg. Återhämta dig.
Och helst vakna nästa morgon med ett fantastiskt HRV* som bekräftar att du återhämtade dig på rätt sätt.
Det som från början skulle hjälpa oss att må bättre riskerar plötsligt att bli ännu en checklista. Ännu ett område i livet där vi kan känna att vi ligger efter.
Det är här idén om bioslacking blir intressant.
Vad betyder bioslacking?
Bioslacking är inte ett etablerat medicinskt eller vetenskapligt begrepp. Snarare kan det beskrivas som ett informellt sätt att tänka kring wellness och självoptimering:
Gör mindre – men välj det som faktiskt betyder något.
I stället för: Hur kan jag optimera allt? blir frågan: Vilka få saker gör störst skillnad i mitt liv?
Och kanske ännu viktigare: Vad kan jag sluta göra?
Det är en ganska befriande tanke i en wellnesskultur som under lång tid har varit väldigt bra på att berätta vad vi borde lägga till.
De två idéerna är egentligen inte motsatser
Biohacking och bioslacking låter nästan komiskt motsatta. Den ena vill optimera. Den andra vill förenkla.
Men kanske fungerar de bäst tillsammans.
Biohackingens styrka är nyfikenheten: Vad påverkar mig? Bioslackingens styrka är urvalet: Vad av allt detta behöver jag faktiskt behålla?
Testa. Observera. Lär dig. Och sedan: sålla.
För om fem saker fungerar behöver vi kanske inte femton.
De minst spännande "hacksen" kan fortfarande vara de viktigaste
Wellnessindustrin har ett ganska uppenbart problem. Det är mycket enklare att göra en ny apparat, ett pulver eller en avancerad morgonrutin spännande än att prata om sådant människor har hört hundra gånger tidigare.
Sömn. Rörelse. Näringsrik mat. Dagsljus. Återhämtning. Relationer.
Det är inte särskilt revolutionerande. Men mycket av det vi redan vet är bra för människan är heller inte särskilt komplicerat.
Det betyder inte att varje annan wellnessritual är meningslös. Tvärtom.
En kopp te på kvällen behöver inte förlänga livet för att vara värdefull. Ett bad behöver inte förbättra ett biomarkörvärde för att få oss att känna oss lugnare. En hudvårdsrutin behöver inte bli en vetenskaplig intervention för att få vara en stund vi tycker om.
Allt vi gör för vårt välbefinnande behöver faktiskt inte optimeras. Och det är kanske där bioslacking har sin allra finaste poäng.
Från maximalistisk wellness till low-effort wellness
Under flera år har wellness till stor del handlat om att lägga till. En ny rutin. En ny produkt. Ett nytt kosttillskott. En ny mätning. En ny sak vi borde komma ihåg innan klockan ens blivit nio.
Men det finns en annan sorts lyx i att ta bort.
Att hitta några vanor som fungerar i det liv man faktiskt lever. Att gå en promenad utan att kontrollera hur många steg den gav. Att lägga sig tidigt utan att nästa morgon ge sömnen ett betyg. Att äta en bra frukost utan att göra den till ett optimeringsprojekt. Att låta återhämtning vara just återhämtning.
Så – biohacking eller bioslacking?
Kanske behöver vi inte välja.
Vi kan låna nyfikenheten från biohacking och enkelheten från bioslacking. Lära känna våra kroppar. Testa sådant som känns relevant. Behålla det som faktiskt fungerar. Vara skeptiska till stora hälsolöften. Och våga släppa resten.
För kanske är nästa stora wellness-trend inte ytterligare tio saker vi ska börja göra.
Kanske är det att inse att vi redan gör tillräckligt.
Vanliga frågor
Vad är biohacking?
Biohacking är ett samlingsbegrepp för olika sätt att medvetet förändra vanor, beteenden eller miljö i syfte att påverka hur kroppen och hjärnan fungerar. Det kan handla om sömn, träning, ljus, kost och återhämtning – men också om wearables, kosttillskott och mer experimentella metoder. Viktigt att notera: biohacking är inte en vetenskaplig kvalitetsstämpel. Att något kallas ett "biohack" säger ingenting om hur väl metoden är studerad.
Vad betyder bioslacking?
Bioslacking är inte ett etablerat vetenskapligt eller medicinskt begrepp, utan snarare ett informellt sätt att beskriva en motreaktion mot ständig självoptimering. Tanken är att göra mindre – men välja det som faktiskt gör skillnad. I stället för att optimera allt handlar det om att fråga sig: vilka få saker behöver jag egentligen behålla?
Är biohacking vetenskapligt?
Det varierar kraftigt. Biohacking är ett brett samlingsbegrepp och inkluderar allt från välstuderade vanor (som regelbunden sömn, rörelse och dagsljus) till metoder med betydligt svagare evidens. Det är alltid värt att vara källkritisk och skilja på vad som är välbelagt och vad som är trend.
Vilka biohacks har bäst stöd?
De vanor som har starkast vetenskapligt stöd är ofta de minst spektakulära: tillräcklig sömn, regelbunden rörelse, näringsrik mat, dagsljus och återhämtning. Det är inte särskilt revolutionerande – men det är just det som gör dem värdefulla.
Ordlista
*Wearables betyder ungefär bärbar teknik – alltså elektroniska produkter som du bär på kroppen och som ofta samlar in information om exempelvis aktivitet, sömn eller puls.
I biohacking-sammanhang kan det till exempel vara en smartklocka, aktivitetsarmband eller smart ring som mäter:
- puls och vilopuls
- sömn och sömnmönster
- HRV (hjärtfrekvensvariabilitet)
- fysisk aktivitet och steg
- temperatur eller andra kroppssignaler, beroende på enhet
*HRV står för Heart Rate Variability, på svenska hjärtfrekvensvariabilitet.
Det betyder variationen i tiden mellan dina hjärtslag. Även om pulsen exempelvis är 60 slag per minut slår hjärtat inte exakt en gång varje sekund. Det kan exempelvis gå 0,92 sekunder mellan två slag och 1,08 sekunder mellan nästa.
Den variationen är HRV.
HRV påverkas bland annat av stress, sömn, återhämtning, fysisk belastning, alkohol och sjukdom. Därför använder smartklockor och smarta ringar HRV som en av flera signaler för att uppskatta hur återhämtad kroppen är.
Generellt förknippas högre HRV med bättre återhämtning och större flexibilitet i det autonoma nervsystemet, medan ett lägre HRV än vad som är normalt för just dig kan förekomma när kroppen är belastad. Men det viktiga är din egen trend över tid, inte att jämföra ditt HRV-värde med någon annans.
