Vad utsätter vi oss för varje dag – utan att tänka på det?

Från teflon, plast och polyester till parfym, hudvård och sköljmedel. Vi tittar närmare på några av vardagens mest omdiskuterade exponeringar – och på när ett enklare, bättre alternativ faktiskt är värt att välja.

Du steker frukosten i en panna vars beläggning har börjat repas.

Värmer lunchen i en plastlåda.

Tar på dig en tröja av polyester.

Smörjer kroppen med en parfymerad lotion.

Tvättar kläderna i ett starkt doftande tvättmedel och tillsätter sedan sköljmedel för att doften ska stanna kvar.

Ingen av de här sakerna betyder i sig att du lever farligt.

Men tillsammans väcker de en betydligt mer intressant fråga:

Hur mycket vet vi egentligen om materialen och ingredienserna vi väljer om och om igen – ibland varje dag under stora delar av livet?

För många är svaret: ganska lite.

Inte för att vi är ointresserade. Utan för att få av oss har fått lära oss att fundera över stekpannans beläggning, fibrerna i tröjan, materialet i matlådan eller varför nästan varje produkt i badrummet behöver dofta.

Det här är därför inte en guide till ett perfekt eller “giftfritt” liv.

Det är en guide till bättre val där bättre alternativ faktiskt finns.

Det viktigaste först: allt syntetiskt är inte farligt

Och allt naturligt är inte automatiskt bättre.

Det är en viktig utgångspunkt.

En eterisk olja är naturlig men kan innehålla allergiframkallande doftämnen. Ett syntetiskt framställt ämne kan samtidigt vara välstuderat, stabilt och säkert i den mängd det används.

Ord som “naturlig”, “clean”, “chemical-free” och “non-toxic” säger därför betydligt mindre än marknadsföringen ibland får oss att tro.

Den mer användbara frågan är:

Vad är ämnet eller materialet, vilken funktion fyller det, hur ofta exponeras vi för det – och finns det ett rimligt bättre alternativ?

Det är den frågan vi kommer tillbaka till genom hela den här artikeln.

Köket: måste stekpannan ha en beläggning?

Non-stick-pannor har gjort vardagsmatlagningen enkel. Ägg fastnar inte, mindre fett behövs och disken går snabbt.

Men många av oss har också sett hur sådana pannor ser ut efter några års användning.

Repor.

Slitna partier.

Beläggning som inte längre ser ut som när pannan var ny.

PTFE är materialet som ofta förknippas med varumärket Teflon och tillhör den bredare familjen fluorerade polymerer som diskuteras i samband med PFAS.

En modern PTFE-beläggning som är intakt och används enligt tillverkarens anvisningar betraktas inte automatiskt som en betydande hälsorisk.

Det betyder däremot inte att en skadad eller kraftigt sliten panna är något vi behöver fortsätta använda.

Och framför allt finns en enklare fråga:

Om du ändå ska köpa en ny panna – behöver den ha en beläggning över huvud taget?

Rostfritt stål, gjutjärn och kolstål kan hålla mycket länge och behöver ingen syntetisk non-stick-yta.

De kräver lite annan teknik, men när man väl lärt sig temperatur och fett är rostfritt betydligt mindre svårhanterligt än sitt rykte.

Ett bättre nästa val

Rostfritt stål: ett mycket bra allroundmaterial och lätt att använda när pannan fått rätt temperatur.

Gjutjärn: robust, långlivat och särskilt bra för hög värme och stekyta.

Kolstål: kan utveckla en naturligt mer non-stick-liknande yta med användning och rätt inbränning.

Det behöver alltså inte handla om att kasta en fungerande panna i panik.

Men när en sliten non-stick-panna behöver ersättas finns det goda skäl att fundera över om nästa panna kan bli den sista på väldigt länge.

Plast och mat – värme är en viktig skillnad

Plast är inte ett enda material.

Olika plaster består av olika polymerer och kan innehålla olika tillsatser för att ge materialet rätt egenskaper.

Hur ämnen migrerar från ett material till mat kan bland annat påverkas av temperatur, tid, fettinnehåll och materialets skick.

Därför behöver frågan inte vara:

“Är plast farligt?”

En betydligt bättre fråga är:

Behöver jag värma maten i plast när glas eller porslin fungerar lika bra?

Du behöver inte kasta alla plastlådor i köket.

Men när du köper nytt är glas och rostfritt enkla material att välja för matförvaring – särskilt för varm mat och sådant som används ofta.

Kallt och kortvarigt är en sak. Värme, fett och lång kontakt är en annan.

Maten: mindre processat betyder inte samma sak som “inga processade livsmedel”

Här behöver vi göra en viktig skillnad.

All processning är inte dålig.

Frysta grönsaker är processade.

Yoghurt är processad.

Konserverade bönor är processade.

Olivolja är processad.

Det intressanta är snarare när en stor del av kosten börjar bestå av produkter som har byggts upp av raffinerade ingredienser, aromer, texturgivare, salt, socker och fett och där den ursprungliga råvaran blivit svår att känna igen.

En bra grund behöver inte vara komplicerad:

grönsaker, frukt, baljväxter, nötter, frön, fullkorn, fisk, ägg och andra råvaror – tillsammans med fetter som passar maten och användningen.

Och vad gäller oljor?

“Raffinerad” betyder inte automatiskt skadlig.

Det är däremot rimligt att låta extra virgin olivolja och andra omättade fettkällor få en stor plats i vardagsmaten, samtidigt som vi undviker att återanvända oljor om och om igen eller regelbundet bränna fett och mat till hårt förkolnade ytor.

Vi behöver inte skapa ett nytt matförbud.

Vi kan börja med bättre råvaror.

Garderoben börjar på innehållslappen

100% polyester.

70% akryl, 30% polyester.

100% ull.

100% linne.

100% siden.

De små orden på tvättetiketten kan berätta mer om ett plagg än många av orden på prislappen.

På Stella & Zoe har naturmaterial länge haft en särskild plats – ull, kashmir, linne, bomull och siden – inte för att allt syntetiskt automatiskt är dåligt, utan för att materialvalet påverkar så mycket mer än hur plagget ser ut.

Känslan mot huden.

Temperaturregleringen.

Hur materialet tar upp och avger fukt.

Hur ofta plagget behöver tvättas.

Hur det åldras.

Hur länge vi vill behålla det.

Och mikroplasten?

Syntetfibrer som polyester, nylon och akryl är polymerbaserade material och kan släppa mikrofibrer under användning och tvätt.

Det är ett reellt miljöproblem.

Vad den vardagliga exponeringen från kläder betyder för människors hälsa är däremot fortfarande betydligt mindre klarlagt.

Det är därför vi inte behöver göra polyestertröjan till en medicinsk katastrof.

Men när ett bra naturmaterial fyller samma funktion är frågan ändå relevant:

Varför inte välja materialet vi hellre vill bära, behålla och leva med länge?

Syntetiska material har samtidigt sin plats.

Träningskläder, badkläder, funktionsplagg och tekniska ytterplagg är exempel där syntetiska fibrer kan ge egenskaper naturmaterial inte alltid kan ersätta.

Naturmaterial där naturmaterial fungerar bäst. Funktionella synteter där de faktiskt fyller en funktion.

Fråga inte bara vad tyget är gjort av

Det finns ytterligare ett lager som är lätt att missa.

Vad har materialet behandlats med?

Textilier kan behandlas för att bli vattenavvisande, smutsavvisande, flamskyddade, skrynkelfria eller få andra funktionella egenskaper.

PFAS har historiskt använts inom vissa sådana behandlingar eftersom ämnesgruppen har mycket effektiva vatten-, fett- och smutsavvisande egenskaper.

Därför kan frågan om ett plagg ibland handla lika mycket om finish och impregnering som om själva fibern.

Det är en bra påminnelse om att “100% bomull” inte berättar allt om ett plaggs hela kemiska historia.

Badrummet: måste allt som rör huden också dofta?

Schampo.

Balsam.

Hårmask.

Duschgel.

Badbomb.

Body lotion.

Deodorant.

Ansiktskräm.

Smink.

Parfym.

Varje produkt kan vara helt rimlig för sig.

Men tillsammans uppstår en fråga vi sällan ställer:

Måste alla produkter samtidigt innehålla doft?

Parfymämnen kan orsaka kontaktallergi hos sensibiliserade personer, vilket är en av anledningarna till att EU har särskilda regler kring deklaration av vissa parfymallergener.

Det betyder inte att parfym måste försvinna ur livet.

Parfym kan vara njutning, minne och identitet.

Men kanske behöver vi inte parfym i allting.

Om du väljer en parfym du älskar kan resten av badrumsskåpet få vara lite tystare.

Badbomber, färg och den enkla frågan om funktion

Färgämnet som gör badvattnet rosa kan vara godkänt för kosmetisk användning.

Men färgen i sig gör inte huden renare, mjukare eller friskare.

Det är här ett enkelt sätt att tänka blir användbart:

Vilken funktion fyller ingrediensen för mig?

Det betyder inte att varje ingrediens måste vara “aktiv”. En formulering behöver emulgeringsmedel, konservering, stabiliserande ingredienser och mycket annat för att vara säker och fungera.

Men det är ändå en bra fråga att börja ställa.

“Clean beauty” säger mindre än du tror

Det finns ingen universell vetenskaplig definition av clean beauty som automatiskt gör en produkt bättre eller säkrare.

En kort ingredienslista är inte automatiskt bättre.

Naturligt är inte automatiskt bättre.

Syntetiskt är inte automatiskt sämre.

Det vi istället kan fråga är:

Vad gör ingredienserna?

Hur transparent är tillverkaren?

Hur är produkten tänkt att användas?

Är den formulerad med råvaror som passar sitt syfte?

Och finns det ämnen eller tillsatser vi själva föredrar att vara utan när ett välfungerande alternativ finns?

Kunskap före en “free from”-lista

Den här typen av frågor har präglat Stella & Zoes urval från början.

Bakom sortimentet finns ett naturvetenskapligt och vetenskapsjournalistiskt sätt att se på produkter, där råvara, funktion, exponering, miljö, kvalitet och användning behöver kunna vägas samtidigt.

Det är därför vi söker leverantörer som själva är noggranna med hur deras produkter byggs upp – exempelvis producenter som arbetar med råvaror som ekologiskt sheasmör, genomtänkta vegetabiliska oljor och transparenta formuleringar och som aktivt väljer bort vissa ingredienser eller behandlingar när bättre alternativ finns.

Men vi tycker samtidigt att en lång lista över sådant en produkt inte innehåller säger mindre än många tror.

Det viktigaste är inte bara vad som har tagits bort. Det är varför det som finns kvar är där.

Smink: börja inte med att vara rädd för ingredienslistan

Smink är ytterligare ett område där ord som “clean” och “natural” snabbt kan göra frågan onödigt svartvit.

Det går att välja produkter med genomtänkta formuleringar utan att börja betrakta varje långt INCI-namn som ett problem.

I stället kan man titta på hur produkten används, hur ofta den används, om den innehåller parfym, hur väl tillverkaren redovisar sina ingredienser och om formuleringen känns motiverad för produkten.

Less is more kan här också betyda något mycket enkelt:

färre produkter som faktiskt används, istället för ett badrumsskåp fullt av sådant som knappt gör det.

Tvättstugan: rent behöver inte lukta parfym

Tvättmedlets uppgift är att tvätta rent.

Sköljmedel används bland annat för att göra textilier mjukare, minska statisk elektricitet och ofta lämna kvar en doft.

Men det innebär också att vi först tvättar textilen – och sedan medvetet tillsätter ämnen som ska finnas kvar i fibrerna efter sköljningen.

För den som älskar känslan eller doften är det ett medvetet val.

För alla andra finns en enklare fråga:

Behöver jag det?

Om svaret är nej är sköljmedel en av vardagens enklaste produkter att prova att ta bort utan att ersätta med någonting alls.

Och för den som har känslig hud, eksem eller doftkänslighet är parfymfria tvättprodukter ofta ett ännu mer självklart val.

Rent behöver inte lukta “rent”. Det kan bara vara rent.

Och sedan doftljuset

Det är lätt att hamna i ytterligheter även här.

Antingen är alla doftljus “toxiska”.

Eller så spelar innehållet ingen roll alls.

Verkligheten är mer nyanserad.

All förbränning påverkar inomhusluften i någon grad. Därför spelar vax, veke, doftkomposition, hur rent ljuset brinner, hur många ljus vi tänder samtidigt och hur väl rummet ventileras roll.

Det betyder inte att lösningen måste vara att aldrig tända ett doftljus igen.

Det kan istället betyda att vi väljer dem med samma omsorg som andra produkter vi använder i hemmet.

Det är också så vi tänker när vi väljer doftljus till Stella & Zoe: vi söker leverantörer med transparenta råvaror och genomtänkta doftformuleringar och prioriterar exempelvis ftalatfria alternativ när detta är dokumenterat.

Och sedan gör vi det enkelt:

klipp veken.

Undvik en kraftigt sotande låga.

Vädra.

Och låt inte hela hemmet behöva doftsättas samtidigt.

Det handlar inte om en enskild produkt

Det är lätt att vilja hitta en bov.

Teflon.

Polyester.

Parfym.

Plast.

Men våra liv fungerar inte så.

Vi exponeras för många saker från många håll, i olika mängder och under olika lång tid.

Det gör inte varje liten exponering farlig.

Men det gör upprepning, användningssätt och total vardagsexponering relevanta frågor.

Och det är kanske där försiktighetsprincipen är som mest användbar.

Inte som rädsla.

Som beslutsverktyg.

När två alternativ fungerar lika bra kan det vara rimligt att välja det som innebär mindre onödig exponering, mindre resursanvändning eller längre livslängd.

Du behöver inte gå hem och kasta någonting

Kunskap kan ibland skapa en märklig impuls.

Vi lär oss något nytt och vill genast byta ut allt.

Gör inte det.

En polyestertröja som redan finns i garderoben blir inte mer hållbar av att kastas.

En fungerande matlåda behöver inte ersättas bara för att den är av plast.

Och ett hem blir inte friskare av att konsumtionen fördubblas i jakten på “renare” produkter.

Ta hand om det du har.

Använd det på rätt sätt.

Och när något tar slut, slits ut eller faktiskt behöver ersättas – gör nästa val lite mer genomtänkt.

En stekpanna som kan hålla i decennier.

En ulltröja du verkligen vill bära.

Glas när du ska värma maten.

En hudprodukt där formuleringen har ett tydligt syfte.

Ett tvättmedel som gör det tvättmedel behöver göra.

Ett doftljus du valt för att du faktiskt tycker om det – inte fem olika produkter som konkurrerar om samma luft.

Vad vi tar med oss

1. Exponering är mer intressant än etiketter.
Fråga hur ofta, hur mycket och på vilket sätt något används innan du bestämmer om det är relevant att minska.

2. Värme förtjänar extra uppmärksamhet.
Stekpannor, plast och livsmedelskontaktmaterial beter sig annorlunda beroende på temperatur och användning.

3. Naturmaterial är ofta ett fantastiskt val – men inte en säkerhetsstämpel.
Välj ull, linne, bomull, siden och kashmir när deras egenskaper passar bättre, utan att göra syntetiska material till något de inte är.

4. Parfym behöver inte finnas överallt.
Att välja parfym där den faktiskt ger glädje och minska den där den inte behövs kan vara betydligt mer meningsfullt än att demonisera doft i sig.

5. “Clean” är inte ett vetenskapligt kvalitetsmått.
Transparens, formulering, råvaror, funktion och användning berättar mer.

6. Mindre kan faktiskt vara bättre.
Inte för att minimalism är ett självändamål, utan för att färre, bättre val kan minska både onödig konsumtion och sådant vi exponeras för utan någon större nytta.

Less is more behöver inte handla om att äga så lite som möjligt. Det kan handla om att veta varför man väljer det man väljer.