Det finns en märklig sak med att vara vuxen. Vi förväntar oss att kunna sådant som vi ännu inte har lärt oss.
Vi börjar på ett nytt arbete och blir frustrerade när vi inte förstår alla rutiner direkt. Vi provar en ny färdighet och känner oss klumpiga. Vi hamnar i ett sammanhang där andra har mer erfarenhet och börjar plötsligt ifrågasätta vår egen förmåga.
Vi kanske tänker:
Varför förstår jag inte det här snabbare?
Alla andra verkar ju kunna.
Tänk om de upptäcker att jag egentligen inte är så kompetent?
Och så händer något intressant.
Det som från början var en helt vanlig situation där vi behövde lära oss något nytt förvandlas till en fråga om vårt värde, vår intelligens eller vår förmåga att lyckas.
Vi slutar vara nyfikna på det vi ännu inte kan.
Vi börjar oroa oss för vad det säger om oss att vi inte redan kan det.
Men tänk om problemet inte alls är att du lär dig för långsamt?
Tänk om du har börjat förväxla den naturliga känslan av att vara oerfaren med känslan av att vara otillräcklig?
Det är en skillnad som kan förändra hela ditt förhållande till att lära dig nya saker.
Varför är det så svårt att vara nybörjare som vuxen?
Tänk tillbaka på hur det känns att göra något du verkligen behärskar.
Du vet vad du ska göra. Du känner igen situationerna. Du kan förutse vanliga problem och vet ungefär hur du ska lösa dem.
Kanske har du arbetat inom samma bransch länge. Kanske är du skicklig på att organisera, leda människor, kommunicera eller hantera komplicerade arbetsuppgifter.
Med tiden har din kompetens blivit en naturlig del av hur du ser på dig själv.
Du är van vid att vara den som förstår.
Den som kan svara.
Den som andra kanske vänder sig till när de behöver hjälp.
Men så kommer du in i en ny situation.
Plötsligt känner du inte till alla begrepp. Du vet inte hur systemen fungerar. Du behöver be någon visa dig samma sak en gång till.
Och kanske känns det nästan pinsamt.
Inte nödvändigtvis för att någon har kritiserat dig, utan för att upplevelsen krockar med den bild du är van vid att ha av dig själv.
Du är fortfarande en erfaren och kompetent människa inom många områden.
Men just här är du ny.
Det kan vara ovant att acceptera.
Att vara nybörjare innebär inte att du har förlorat din kompetens. Det innebär att du befinner dig i ett sammanhang där din tidigare erfarenhet ännu inte räcker till för allt som krävs.
Och det är inte ett personligt misslyckande.
Det är en beskrivning av var du befinner dig i lärandet.
När vår kompetens blir en del av vår identitet
Vi har tidigare i den här serien utforskat hur vi människor bygger berättelser om vilka vi är.
Vissa berättelser handlar om våra svårigheter.
Andra handlar om våra styrkor.
Kanske har du länge varit den duktiga. Den ansvarstagande. Den som arbetar hårt, förstår snabbt eller alltid har kontroll.
Det kan vara egenskaper du är stolt över, och med goda skäl.
Men vad händer om du börjar känna att du måste leva upp till dem i varje situation?
Om du inte längre bara vill vara kompetent, utan också behöver framstå som kompetent hela tiden?
Då kan det bli svårt att erkänna att du inte vet.
Att ställa en fråga kan börja kännas som ett avslöjande.
Att göra ett misstag kan kännas som ett hot mot den du tror att du är.
Och att behöva hjälp kan upplevas som om du plötsligt blivit mindre självständig.
Men här finns något viktigt att förstå.
Det är skillnad mellan att vilja utveckla sin kompetens och att behöva bevisa sin kompetens i varje ögonblick.
Det första öppnar för lärande.
Det andra kan göra lärandet till en ständig prestation.
Och när varje ny situation känns som ett test av din förmåga blir det betydligt svårare att ge dig själv utrymme att vara oerfaren.
Att inte kunna något är inte samma sak som att inte kunna lära sig det
Låt oss föreställa oss en person som har börjat arbeta inom ett nytt område.
Under de första veckorna möter personen en mängd nya begrepp, arbetsmetoder och situationer.
Kollegorna verkar förstå allt direkt.
De kan svara på kundernas frågor. De vet var informationen finns. De verkar nästan automatiskt förstå vilka beslut som behöver fattas.
Personen själv behöver tänka igenom varje steg.
Och så kommer tanken:
Jag kanske inte passar för det här arbetet.
Men vad bygger den slutsatsen på?
Att någon som precis har börjat behöver mer tid än personer som har arbetat med samma uppgifter i flera år?
Det är knappast en rättvis jämförelse.
De erfarna kollegorna har redan utvecklat kunskap, rutiner och en förmåga att känna igen mönster.
De vet vilka detaljer som brukar vara viktiga och vilka problem som ofta återkommer.
Den kunskapen kan göra att arbetet ser enkelt ut utifrån, trots att det har krävts lång tid att utveckla den.
En nybörjare behöver däremot ofta tänka medvetet på sådant som en erfaren person hanterar nästan rutinmässigt.
Det är en del av skillnaden mellan att vara ny och att vara erfaren.
Du jämför ibland din första förståelse av en uppgift med någon annans resultat av flera års erfarenhet.
Och utifrån den jämförelsen drar du slutsatser om din egen förmåga.
Men den avgörande frågan borde kanske vara en annan:
Vad skulle jag behöva lära mig för att börja förstå det som den här personen redan behärskar?
Det är en fråga som går att arbeta vidare med.
Varför lärande ofta känns svårare än vi förväntar oss
När vi ser en skicklig person utföra något kan det vara lätt att underskatta hur mycket kunskap som ligger bakom.
En erfaren säljare kan föra ett naturligt samtal, ställa relevanta följdfrågor och hantera invändningar utan att behöva stanna upp inför varje formulering.
En skicklig musiker kan få ett svårt stycke att låta nästan ansträngningslöst.
En erfaren ledare kan uppfatta nyanser i en situation som en ny chef ännu inte har lärt sig att känna igen.
Vi ser resultatet.
Men vi ser inte alltid alla timmar av övning, återkoppling, felbedömningar och justeringar som har föregått det.
Det kan skapa en missvisande uppfattning om hur kompetens utvecklas.
Vi börjar tro att det borde kännas naturligt ganska snabbt.
Och när det inte gör det börjar vi tvivla.
Men lärande kräver ofta att vi bygger upp förståelse steg för steg.
Vi behöver tillägna oss nya begrepp, förstå hur de hänger samman och träna på att använda kunskapen i verkliga situationer.
Forskning om lärande visar också att återkoppling, aktiv övning och möjligheten att koppla ny kunskap till sådant vi redan kan spelar viktiga roller.
Det räcker alltså inte alltid att ha fått en instruktion en gång.
Att förstå en förklaring är inte nödvändigtvis samma sak som att självständigt kunna genomföra uppgiften.
Och att klara något en gång betyder inte automatiskt att färdigheten är stabil i alla situationer.
Du behöver inte skämmas för att kunskap fortfarande kräver övning. Det är ofta så kunskap blir användbar.
När rädslan för att verka okunnig hindrar oss från att lära
Nu kommer vi till något som kan vara särskilt viktigt i arbetslivet.
Föreställ dig att du sitter på ett möte och någon använder ett begrepp som du inte förstår.
Du skulle kunna fråga vad det betyder.
Men i stället börjar du fundera:
Borde jag redan veta det här?
Kommer de andra tycka att jag är okunnig?
Är det bara jag som inte förstår?
Så du säger ingenting.
Du antecknar begreppet och hoppas kunna ta reda på svaret senare.
Det kan förstås vara ett rimligt val ibland.
Men om du regelbundet undviker frågor för att skydda bilden av din kompetens kan det påverka hur snabbt och väl du lär dig.
Du går miste om möjligheten att reda ut missförstånd direkt.
Du kanske fortsätter arbeta utifrån antaganden som inte stämmer.
Och du kan behöva lägga betydligt mer tid på att lösa något som en kort fråga hade kunnat förtydliga.
Det intressanta är att du försöker undvika att framstå som okunnig.
Men genom att inte fråga riskerar du att förbli okunnig om just det du behöver förstå.
Ibland blir försöket att skydda bilden av vår kompetens ett hinder för att utveckla den faktiska kompetensen.
Det betyder inte att alla frågor behöver ställas offentligt eller att varje arbetsmiljö är trygg att visa osäkerhet i.
Men det är värdefullt att fundera över om du undviker frågor av praktiska skäl eller därför att du skäms över att ännu inte kunna.
Psykologisk trygghet: Varför miljön påverkar vår förmåga att lära
Det är lätt att göra lärande till en fråga som enbart handlar om individens inställning.
Men vår omgivning spelar också en viktig roll.
Föreställ dig två arbetsplatser.
På den första reagerar kollegorna irriterat när någon ställer en fråga.
Misstag används för att peka ut vem som gjort fel. Den som inte förstår förväntas lösa problemet själv.
På den andra arbetsplatsen är det naturligt att be om förtydliganden.
Medarbetare kan uppmärksamma missförstånd utan att bli förlöjligade, och nya kollegor får möjlighet att lära sig rutinerna med stöd från mer erfarna personer.
Vilken miljö tror du ger bäst förutsättningar för att människor ska våga visa vad de ännu inte kan?
Inom organisationspsykologin används begreppet psykologisk trygghet för att beskriva en gemensam upplevelse av att det är möjligt att ta mellanmänskliga risker, exempelvis att ställa frågor, lyfta problem och erkänna misstag utan att förvänta sig förödmjukelse.
Forskaren Amy Edmondson har visat samband mellan psykologisk trygghet och lärandebeteenden i arbetsgrupper.
Det betyder inte att en trygg arbetsmiljö saknar krav eller att allting måste vara tillåtet.
Det betyder att människor kan hållas ansvariga för sitt arbete samtidigt som de får möjlighet att ställa frågor och lära sig.
Och här finns en viktig nyans.
Om du inte vågar visa att du behöver hjälp behöver det inte enbart bero på din egen osäkerhet. Det kan också handla om vilka reaktioner du har lärt dig att förvänta dig från omgivningen.
Personlig utveckling handlar därför inte alltid om att förändra sig själv.
Ibland handlar den också om att förstå vilka förutsättningar man behöver för att kunna utvecklas.
Impostorkänslor: När du känner dig mindre kompetent än andra tror
Det finns ett begrepp som ofta dyker upp när vi pratar om kompetens och självtvivel: impostor phenomenon, ibland kallat impostorsyndrom eller bluffsyndrom.
Det beskriver upplevelser där människor tvivlar på sin egen kompetens och oroar sig för att bli avslöjade som mindre kunniga än omgivningen uppfattar dem.
Det kan förekomma även hos människor som har tydliga meriter och goda resultat bakom sig.
Men alla som känner sig osäkra i en ny roll upplever inte nödvändigtvis detta fenomen.
Ibland är osäkerheten helt enkelt en rimlig reaktion på att vi ännu inte har den kunskap som uppgiften kräver.
Det är viktigt att skilja på de två situationerna.
Om du redan har utvecklat och visat en färdighet men fortsätter bortförklara din kompetens kan du behöva undersöka varför du har svårt att erkänna vad du faktiskt kan.
Om du däremot är ny inom ett område kan du behöva utbildning, återkoppling, träning och tid.
Ingendera situationen blir bättre av att du kallar dig själv inkompetent.
Men de behöver inte heller hanteras på exakt samma sätt.
Ibland behöver du förändra din bedömning av din förmåga. Ibland behöver du utveckla själva förmågan. Och ibland behöver du båda delarna.
Att förstå vilken situation du befinner dig i gör det lättare att välja rätt nästa steg.
Growth mindset: Varför din nuvarande förmåga inte behöver vara slutpunkten
Inom psykologin finns ett välkänt begrepp som heter growth mindset, ofta översatt till utvecklingsinriktat tankesätt.
Begreppet förknippas med psykologen Carol Dweck och handlar om föreställningen att förmågor kan utvecklas, snarare än att vara helt fasta och oföränderliga.
Det skiljer sig från ett mer låst tankesätt, där svårigheter lättare kan tolkas som tecken på att man helt enkelt saknar den nödvändiga förmågan.
Tänk på två sätt att reagera när något känns svårt.
Jag är inte bra på det här. Det här är nog inget för mig.
Och:
Jag kan inte det här särskilt bra ännu. Vad behöver jag lära mig för att bli bättre?
Den andra formuleringen lämnar utrymme för utveckling.
Men det finns en viktig sak som ofta förenklas när begreppet används i motivationssammanhang.
Att ha ett utvecklingsinriktat tankesätt garanterar inte att du kommer lyckas med det du försöker lära dig.
Forskningen om interventioner som försöker förändra människors mindset har visat blandade resultat. Flera större forskningssammanställningar har funnit mycket små eller osäkra effekter på elevers studieresultat.
Det innebär att vi behöver vara försiktiga med att framställa positiv inställning som en genväg till kompetens.
En ny färdighet kräver ofta fungerande metoder, övning, återkoppling och rätt stöd.
Ibland behöver du också förändra strategin när något inte fungerar.
Det räcker alltså inte att bara tänka:
Jag kan lära mig allt om jag försöker tillräckligt mycket.
En mer användbar fråga är:
Vilka förutsättningar, kunskaper och övningar skulle hjälpa mig att utveckla just den här förmågan?
Det är ett mer konkret och realistiskt sätt att förhålla sig till lärande.
Att få återkoppling är inte samma sak som att få ett omdöme om sitt värde
För många människor är återkoppling en av de mest obekväma delarna av att lära sig något nytt.
Vi vill gärna veta att det vi gör är bra.
Vi vill känna oss kompetenta.
Och när någon påpekar något vi behöver förbättra kan det väcka en oväntat stark reaktion.
Kanske känner vi oss besvikna.
Kanske blir vi defensiva.
Eller så börjar vi tvivla på hela vår förmåga.
Men här behöver vi skilja mellan två saker.
Återkoppling på ditt arbete är inte automatiskt ett omdöme om dig som människa.
Föreställ dig att du precis har genomfört ditt första kundmöte inom en ny bransch.
Efteråt säger en mer erfaren kollega:
Du hade en bra inledning, men du skulle behöva ställa fler frågor innan du börjar presentera lösningen.
Du skulle kunna tolka det som:
Jag var inte tillräckligt bra.
Men du kan också betrakta det som konkret information.
Du vet nu en sak som du kan träna på inför nästa möte.
Och det är just den sortens återkoppling som kan göra lärandet mer effektivt.
Forskning om undervisning och lärande pekar på att återkoppling ofta blir mer användbar när den är tydligt kopplad till uppgiften, visar vad som behöver utvecklas och ger vägledning om hur det kan göras.
Det är skillnad mellan att få höra:
Du måste bli bättre på kundmöten.
Och:
Nästa gång kan du prova att ställa två öppna frågor om kundens behov innan du beskriver produkten.
Den andra formuleringen ger dig någonting att arbeta med.
Den hjälper dig att förstå vad nästa steg är.
Och den gör det lättare att skilja mellan en färdighet som behöver utvecklas och en allmän känsla av att inte vara tillräckligt bra.
Tre saker du behöver skilja på när du lär dig något nytt
Nu vill jag introducera en enkel modell som hjälper dig att förstå varför en uppgift känns svår.
För nästa gång du känner att du inte kan något vill jag att du försöker identifiera vilken sorts svårighet du faktiskt möter.
1. Jag saknar kunskap
Du kanske helt enkelt inte vet hur något fungerar.
Du behöver lära dig ett begrepp, förstå en arbetsprocess eller få en tydligare instruktion.
Lösningen kan vara att läsa på, ställa frågor eller be någon visa hur uppgiften ska genomföras.
Det är ingen personlig brist.
Du behöver information.
2. Jag förstår, men behöver mer övning
Du kanske vet hur något ska göras i teorin, men har ännu inte utvecklat den praktiska färdigheten.
Det kan exempelvis handla om att hålla presentationer, hantera kundsamtal eller använda ett nytt system.
Du behöver inte nödvändigtvis fler förklaringar.
Du kanske behöver fler tillfällen att öva med återkoppling.
Det är skillnad mellan att känna till en metod och att behärska den.
3. Jag har kunskap, men mina förutsättningar räcker inte
Ibland är det inte kunskapen som saknas.
Du kanske har fått för lite tid, otydliga instruktioner eller ett ansvar som inte motsvaras av det stöd du har tillgång till.
Det kan också finnas uppgifter där du behöver behörighet, handledning eller särskild utbildning för att arbeta säkert.
Att då försöka lösa allt genom att pressa dig själv hårdare är inte alltid rimligt.
Du kan i stället behöva förändra förutsättningarna.
Den här skillnaden är viktig.
Om du inte vet vad problemet är riskerar du att försöka lösa kunskapsbrist med självdisciplin, brist på övning med mer teori eller otillräckligt stöd med självkritik.
Men när du förstår vad som faktiskt saknas kan du börja arbeta mer träffsäkert.
Hur lär du dig att bli tryggare i att vara nybörjare?
Det handlar inte om att försöka tycka om varje stund av osäkerhet.
Du får känna dig frustrerad.
Du får önska att du förstod snabbare.
Du får vara trött på att behöva fråga om hjälp.
Men du kan samtidigt utveckla ett mer användbart sätt att förhålla dig till situationen.
Här är några saker att börja träna på.
Sluta använda andras erfarenhet som måttstock för din egen start
När du jämför dig med någon som har arbetat länge inom samma område, försök komma ihåg att du inte ser personens första veckor.
Du ser hur personen fungerar idag.
Fråga hellre vad personen behövde lära sig för att komma dit.
Det kan göra en erfaren kollega till en kunskapskälla i stället för en måttstock för hur bra du borde vara redan nu.
Ställ frågor som hjälper dig att förstå, inte bara att framstå som kunnig
Om du behöver hjälp, försök vara konkret med vad du inte förstår.
I stället för att säga att du inte förstår någonting kan du exempelvis fråga:
Jag förstår första steget, men vad avgör hur vi ska gå vidare härifrån?
Eller:
Kan du visa mig ett exempel på hur det här brukar göras?
Det visar att du försöker lära dig aktivt.
Och det hjälper den andra personen att förstå vilken information du behöver.
Be om återkoppling som går att använda
Försök att inte enbart fråga om något var bra eller dåligt.
Fråga i stället:
Vad fungerade i det jag gjorde?
Vad skulle du rekommendera att jag tränar på härnäst?
Finns det något jag missförstod som jag bör känna till inför nästa gång?
Sådana frågor kan ge mer konkret hjälp än ett allmänt omdöme.
Ge dig själv tillåtelse att vara oerfaren utan att vara vårdslös
Det finns en viktig skillnad mellan att acceptera att du är ny och att acceptera att du gör saker du inte är redo eller behörig att göra.
I uppgifter som påverkar människors säkerhet, hälsa eller ekonomi kan det vara nödvändigt att få handledning och kontrollera sina beslut.
Att vara nybörjare betyder inte att du ska ignorera sådana krav.
Tvärtom är en viktig del av professionell utveckling att veta när du behöver be om stöd.
Att erkänna vad du ännu inte kan kan vara ett uttryck för gott omdöme, inte ett tecken på svaghet.
Dagens övning: Gör en karta över din kompetens
Nu vill jag att du provar en övning som kan hjälpa dig att få en mer rättvis bild av vad du kan, vad du håller på att lära dig och vad du behöver stöd med.
Välj ett område där du känner dig osäker på din förmåga.
Det kan vara ett nytt arbete, en färdighet du försöker utveckla eller något du länge har velat lära dig.
Ta fram ett papper eller öppna ett dokument.
Dela sedan upp området i fyra delar.
1. Det här kan jag redan göra självständigt
Skriv ned sådant du faktiskt behärskar.
Försök vara konkret.
Det behöver inte vara avancerade färdigheter.
Kanske kan du redan förstå grunderna i ett system, genomföra vissa typer av samtal eller hantera vanliga situationer utan hjälp.
Syftet är inte att övertyga dig själv om att du kan mer än du gör.
Syftet är att börja utvärdera din förmåga med större precision.
2. Det här kan jag göra med stöd
Vilka uppgifter förstår du tillräckligt väl för att kunna genomföra med hjälp av någon annan?
Det kan handla om att du behöver ett exempel, en checklista eller någon som kontrollerar arbetet innan det är färdigt.
Det här är inte samma sak som att inte kunna någonting.
Det visar att du redan har en grund att bygga vidare på.
3. Det här förstår jag, men behöver öva mer på
Vilka moment kan du beskriva i teorin men ännu inte genomföra med den säkerhet eller kvalitet du önskar?
Här kan du identifiera konkreta färdigheter att träna på.
Fundera över vilka situationer du behöver öva i och vilken återkoppling som skulle hjälpa dig att utvecklas.
4. Det här behöver jag lära mig från grunden
Skriv slutligen ned de delar som fortfarande är obekanta.
Du kanske behöver en introduktion, en utbildning eller tid att sätta dig in i grundläggande begrepp.
Försök att inte betrakta listan som en samling brister.
Se den som information om vad du behöver för att kunna utvecklas.
När du är klar vill jag att du ställer dig en fråga:
Om en annan människa befann sig på samma nivå som jag, skulle jag förvänta mig att personen redan kunde allt?
Det kan vara en nyttig påminnelse om hur orimliga våra egna förväntningar ibland blir.
En vecka där du tränar på att vara nybörjare
Vill du ta övningen ett steg längre kan du använda den under de kommande sju dagarna.
Du behöver inte göra något stort. Välj en färdighet som du vill utveckla och använd veckan till att förstå din egen lärprocess bättre.
Dag 1: Välj en färdighet. Bestäm något konkret du vill lära dig. Det kan vara en arbetsuppgift, en kommunikationsfärdighet eller något du gör på fritiden.
Dag 2: Kartlägg vad du redan kan. Använd kompetenskartan och försök skilja mellan kunskap, behov av övning och behov av stöd.
Dag 3: Ställ en fråga. Välj något du ännu inte förstår och försök få en tydligare förklaring från en lämplig person eller tillförlitlig källa.
Dag 4: Öva på ett moment. Välj en avgränsad färdighet och träna i en situation som är lämplig och säker.
Dag 5: Be om konkret återkoppling. Fråga vad som fungerade och vad som skulle vara mest värdefullt att förbättra.
Dag 6: Prova igen. Använd något du lärde dig av återkopplingen och se om det förändrar hur du genomför uppgiften.
Dag 7: Reflektera. Fundera över vad du har lärt dig, vad som fortfarande känns svårt och vilket nästa steg som skulle vara mest meningsfullt.
Det viktigaste är inte att du ska bli skicklig inom ett helt nytt område på sju dagar.
Det är att du börjar upptäcka hur lärandet ser ut när du faktiskt ger det utrymme.
Och kanske märker du något annat längs vägen.
Att det går att vara oerfaren utan att behöva känna sig värdelös.
Att det går att ställa frågor utan att det betyder att man är mindre kompetent som människa.
Och att man kan vara stolt över en liten förbättring, även när det fortfarande finns mycket kvar att lära.
Vad skulle du vilja lära dig om du inte behövde vara bra från början?
Nu vill jag att du tänker på något som du kanske har varit nyfiken på länge.
Något du velat prova, men aldrig riktigt kommit igång med.
Kanske en ny färdighet.
Ett nytt språk.
En kreativ hobby.
Ett nytt yrkesområde.
Eller något som skulle kunna öppna nya möjligheter i ditt arbete.
Vad har hindrat dig?
Är det att du saknar intresse?
Att du inte har rätt förutsättningar just nu?
Eller finns det en del av dig som inte vill uppleva känslan av att vara dålig på något?
Det kan vara obekvämt att börja från början.
Särskilt om vi är vana vid att känna oss kompetenta i andra delar av livet.
Men om vi bara tillåter oss själva att göra sådant vi redan behärskar kan vi också begränsa vilka nya förmågor vi får möjlighet att utveckla.
Och det är värt att fundera över.
Hur mycket skulle du kunna lära dig om du slutade använda din nuvarande nivå som ett omdöme om din framtida förmåga?
Du behöver inte kunna allt.
Du behöver inte förstå snabbare än alla andra.
Och du behöver inte låtsas vara säker när du inte är det.
Du kan börja där du befinner dig.
Med den kunskap du har.
Med de frågor du ännu inte fått svar på.
Och med en vilja att fortsätta lära.
Att vara nybörjare är inte motsatsen till att vara kompetent
Vi har en tendens att betrakta kompetens och oerfarenhet som två motsatser.
Antingen är vi bra på något eller så är vi inte det.
Antingen är vi kunniga eller okunniga.
Antingen kan vi eller så kan vi inte.
Men människors förmågor är betydligt mer nyanserade än så.
Du kan vara mycket erfaren inom ett område och samtidigt vara helt ny inom ett annat.
Du kan förstå teorin men behöva öva på praktiken.
Du kan ha stor potential att utveckla en färdighet och ändå behöva stöd för att lära dig den.
Och du kan vara kompetent utan att alltid ha alla svar.
Det är inte motsägelser.
Det är en del av hur mänsklig kunskap fungerar.
Så nästa gång du befinner dig i en situation där du känner dig osäker för att du ännu inte kan, vill jag att du provar att inte omedelbart dra en slutsats om dig själv.
Försök i stället att förstå vad situationen kräver.
Vad behöver du veta?
Vad behöver du öva på?
Vem kan hjälpa dig?
Och vilka krav är rimliga att ställa på dig själv just nu?
Du behöver inte göra känslan av att vara ny till ett bevis på att du är otillräcklig.
Du kan låta den vara information om att du befinner dig i en lärandeprocess.
Och kanske är det just där något viktigt börjar förändras.
Inte när du plötsligt blir bra på allt.
Utan när du slutar uppleva din oerfarenhet som något du måste dölja.
Du behöver inte vara bra på något för att få börja lära dig det. Och du behöver inte kunna direkt för att vara en människa med förmåga att utvecklas.
Ibland är ett av de största stegen i personlig utveckling inte att våga visa vad vi kan.
Utan att våga vara öppna med vad vi fortfarande håller på att lära oss.
Det här är del 4 i vår serie Det du tror om dig själv, om självbild, självkritik och de tankemönster som formar våra liv. I seriens avslutande del utforskar vi varför vi så ofta jämför våra liv med andras och hur vi kan börja definiera framgång utifrån det som faktiskt betyder något för oss själva.
Fördjupning och forskning
Vill du läsa mer om lärande, utvecklingsinriktat tankesätt och varför miljön spelar roll för vår förmåga att utvecklas? Här är några relevanta källor.
- National Academies – How People Learn II. En omfattande forskningsgenomgång om hur människor lär sig, med särskilt fokus på återkoppling, aktiva lärstrategier och förutsättningar för lärande.
- Stanford University – Growth Mindset. En introduktion till Carol Dwecks teori om utvecklingsinriktat och låst tankesätt.
- Macnamara & Burgoyne – Do Growth Mindset Interventions Impact Students' Academic Achievement?. En kritisk metaanalys som visar varför effekterna av mindset-interventioner behöver tolkas försiktigt.
- Amy Edmondson (1999) – Psychological Safety and Learning Behavior in Work Teams. Forskning om sambandet mellan psykologisk trygghet och lärandebeteenden i arbetsgrupper.
- Gullifor med flera – The Impostor Phenomenon at Work. En forskningsöversikt om upplevelser av otillräcklig kompetens i arbetslivet.
